ändå dör jag med varje steg jag tar, se inte tillbaks, bara lite lite bättre
om man ändå kunde bo i en stad lika svettig och pulserande som berlin men med alla krusidulliga hus som köpenhamn. det vore flott. någon som vill åka med mig till mina drömmars stad? där är ingenting jobbigt och allt känns som rosa moln och såpbubblor. (inte som verkligheten är, astmahosta, tror man ska dö på nätterna, verkligen ångest över allt och självömkan över att inte åka på festival.)
Kommentarer
Trackback
