anna

s. 83: Morris sätter sig på sätet, stoppar in hörluren i örat och stänger ögonen. "Min kära enda vän. Jag vill ha allting. Du älskar mig. Och jag vill ha dig. Jag tror jag ska kasta mig igenom ett fönster. Rusa rakt in i ditt liv." Öppnar ögonen ibland för att kontrollera vilken station han är på. "Du har lämnat mig på den jävligaste av platser. Och jag vill ha dig."

s. 86: Han drar med fingrarna över skåpen. Smuts, hårda tuggumin och gammalt snus. Fingertopparna svartnar. Han stoppar in hörluren. "Kunde du älska mig om jag föll i tusen bitar?" Han står bara stilla en stund. Känner hur tiden rinner baklänges. Går iväg mot lunchen.

s. 88: De har gemensamt att de en gång befann sig på samma plats vid samma oändligt utsträckta tidpunkt. "Och jag skäms för att be och jag skäms för att gråta... och jag skäms för att säga du är kvar i mig, skratta åt det för då kommer jag kanske över det."

Enda sedan vi åkte ner till Göteborg har jag varit så himlans nyfiken på den här boken, Bara kärlek kan krossa ditt hjärta, en fristående fortsättning på Gunnar Ardelius första bok, Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Då läste någon av oss högt ur den just de här tre styckena och dels för att det är en av Håkans finaste låtar och för att den första boken var så genialisk så ville jag verkligen läsa den. Gick och köpte den men har inte haft tid förrän nu i veckan när jag varit sjuk. Läste den och dog inombords lite grann. Den är en lite skatt i regnet, typ.

Några andra fina meningar utan Håkan-citat är dessa som jag fastnade för: De finns överallt. I Kulturhusets schackhörna, på sportbarernas plastiga soffor, på bänkarna utanför kassorna på Konsum. De tysta männen. Småhånade av alla. Att de inte skulle ha känslor. När vartenda litet skäggstrå dryper av en vilja till närhet.

Dvs, läs boken. Nu!