anna

Man vet aldrig vad man får för liten nisse som ska hjälpa till. Det finns tre sorter har jag konstaterat. De som är inkapabla till att ta egna initiativ men, gladeligen gör det man säger åt dem. De, som inte bara gör det man säger åt dem, utan även ser vad som behövs göras och gör det!!!! Sen, den värsta sorten. De som nickar och säger javisst, åt det jag ber dem göra, men som när jag gått, tar sig friheten att bestämma att nä, hon bara babblar skit den där lilla tjejen, vi gör på det här andra asbökiga och jättedåliga sättet. Ja, det blir toppen. ASSÅ. Paniken när man kommer tillbaka och det är kaos (eftersom mitt sätt alltid är bäst!!!!! Nej men jag vet såklart hur man ska göra eftersom jag kan göra allt i sömnen). 

Idag hade vi turen att slippa den sista sorten iallafall! Faktiskt var det rättså drivna små legosoldater jag hade till förfogan. Dock vet jag inte riktigt hur det står till om man efter 5 timmar kallar mig för "Anna panna", det är väl om nåt lite "lilla gumman"??????? Nä du. Men dagen har gått bra! Väntar på tisdagen, onsdagen och torsdagens händelser också.

(En parantes: Förstår mig ibland inte på människor som kommer på konferenserna. Scenario: Inhyrd vattenbehållare inkl muggar i ett rör bredvid, engångs. Max 50cm bredvid denna behållare står det en papperskorg. Varenda gång jag gick förbi den där fula vattenbehållaren så står det plastglas PÅ vattendunken, PÅ papperskorgslocket och även PÅ bordet som man måste gå förbi papperskorgen för att komma till. Asså. Människor. Så himla roliga ibland. Slutparantes!)