TORSDAG

En otroligt udda dag. Kommer till jobbet 6:45. Typ 07.03 böjer jag mig bakom skrivbordet för att hämta upp någonting och då - pang - ryggen smäller av. Kan inte stå. Kan inte tänka. Kan inte andas för smärtan. Släpar mig till en stol och paniken i ögonen var nog inte rolig att möta. Min chef ringer någon som hon kände och säger att snart kommer det en tjej, det är akut, du måste hjälpa till!
Blev helt yr av all smärta, det gick ju från 0 till 100 på ett ögonblick, och jag blev svimfärdig. Uttrycket svimma av smärta har aldrig varit så betydande som då. En av våra kunniga snickare kom in i den stunden det flimrade framför ögonen, susade i öronen och jag var spyfärdig (och notera att jag kunde inte stå/sitta utan att smärtan var på 20 av 10), och denne kunnige snickare fällde bak stolen jag satt i och slängde upp benen på en annan stol samt slängde en blöt handduk i pannan på mig och sa ANDAS ANDAS ANDAS.
Herregud. Han släpar mig till sin bil och jag blir körd till naprapaten. Han knäcker och vrider och klämmer och petar. Konstaterar att det är pannkaka i ryggraden. Jahamenvadroligtdå. Vi ses på tisdag, nåja. Kan ju iallafall gå, typ.
Jobbet säger ta taxi. Jag protesterar inte. Jobbet betalar taxi och naprapat, tack för det. Åker tillbaka till jobbet och folk säger - nämen har du återuppstått, och, nu har du iallafall färg på kinderna. Jo tack, man var ju genomsvettig av smärtchocken.
Så nu ska jag svanka som aldrig förr vilket tydligen är bra för mig. Jag ska börja ro, för det sa taxichaffisen var bra mot ryggproblem.

Ehhh........ himla festlig dag. Nåja.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0