anna

När låtarna blandas i ipoden, ena sekunden är det uppsnärjd i det blå, nästa långa vägar och till sist det dom aldrig nämner- då hör man klart och tydligt hur Han (med stort H, ni vet.. Håkan) har utvecklats (läs mognat åt rätt håll) sedan den där oktoberdagen för 10 år sen.

Att varje konsert känns som ett äventyr, en liten resa i sig är ju helt förståeligt. Tänk då när jag och två vänner tar vårat pick och pack för att åka till Köpenhamn och Lund två dagar i rad, för att titta på Honom och gubbarna.

Igår köpte jag som sagt boken med barndomsbilder och fanbilder, jag skickade själv in ett par stycken som aldrig kom med men det visade sig när man öppnade boken vilka bilder de sökte. En Gilbert hållandes en skylt med texten "LABBE ♥" mitt i natten efter spelningen i Örebro var minsann inte intressant- segt tycker jag, och Albert Herbert Gilbert höll med (samt hade bilden sparad på sin dator), och tyckte det var kul att vi skulle komma förbi Kobenhavn och Lund. (Här är den bilden)

Melodierna, texterna och soundet på den nya skivan är klockrena. Passar mig som handen i handsken. Det är ingen idé att vara nervös över hur Hans skivor ska låta, Han lyckas ju om och om igen och igen, igen och ännu en gång...