anna

Hjälp mig, någon. Ungefär så känns det.
Idag har vi möblerat, räknat, dukat, bytt bestick, jag har blivit kär i Zambia Youth Groups underbara bongotrummor, lagt duk på en miljon bord och jag har även kastat skor på elektrikern.

Såhär är det. Vi hyr in folk som hjälper oss eftersom det är en så hemskt stor konferens. Kan man åtminstone vara kompetent om man är dubbelt så dyr som jag är? Det krävdes tre inhyrda för att lägga på pappersduk från en rulle på borden. T R E! Herregud, jag gjorde det själv, inga konstigheter. Men nej, en höll emot, en höll i rullen och en tredje klippte. Hjälp mig, någon.

Det är folk från hela världen på denna konferens och kineserna är nog roligast. Vad man än säger så ler de och säger "yes yes thank you" ungefär. De hade en massa saker ivägen när vi skulle lägga duk så jag flyttade på ett par skor, tänkte att det var som en barbänk vid elektrikerbåset men nej, det var typ ett hål. Så han som skötte ljus och ljud fick minsann snällt krypa på knä för det. Haha.


Imorgon ska jag förresten gå upp 04.30 för att koka kaffe. Festligt va? Det är ju som en utmaning, fast jag skrattade mest åt det.