anna

Jag ser inte vad jag gör, jag tänker inte på var jag går. Livet går liksom runt i någon slags tjock soggig dimma, man vaknar, går till skolan, får ångest för att det är så mycket att plugga/göra, går hem och stirrar in i väggen över att det är så mycket man borde göra men inte gör, tittar på något 9-program och så sover man. Sen vaknar man. Och samma sak igen.

Och idag har jag pissont i halsen och är sådär ohärligt hes. Men jag har ju bara en lektion. Kul.