i sing for the lonley and i sing for the strangers, one day when i die i'm gonna sing for the angels

Oj oj ska ni veta. Gissa en gång vem jag stötte på på fridhemsplan igår om inte självaste Lars Eriksson! Det var jävligt coolt. Det råkar vara så att Ludvig är kusin till musikgeniet och på den vägen var det. Han åt glass på den italienska glassbaren och rökte samt såg lite sliten men ändå rätt cool ut.
Nu håller vi på och försöker boka tåg hem från emmaboda, de är jävligt dyra men det kommer bli najs att åka hem 07.39 på morgonen. DYGNA!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0