Min kulturella sida
Under det här lovet har jag förundrat mig själv. Alltid förut tyckte jag det var jobbigt att läsa engelska böcker, tillexempel i skolan så läste jag hälften av boken i bästa fall och gissade mig till vad jag skulle skriva på recensionerna. Men på lovet, helt frivilligt, har jag läst en bok av Nicholas Sparks. Den heter The Notebook och måste vara den mest fantastiska bok jag har läst, hur äkta kärlek kan vara beskrivs uti fingrarna i denna 200-sidor långa bok. (Läs den, läs den. Annars missar ni någonting viktigt)
Det handlar om Noah och Allie, hur de var förälskade som unga men hur han åkte ut i kriget och hon förlovade sig med Lon. När hon sedan får se ett urklipp i en tidning åker hon tillbaka och de träffas igen, tiotals år senare och samma kraftiga kärlek uppstår. Och hela den här historien sitter 80-åriga Noah och berättar för sin älskade Allie som har långt gången alzheimers och känner inte igen honom eller några utav deras barn. Tills miraklerna trillar in.
"How I wish I was strong enough to carry her in my arms to paradise"
Det handlar om Noah och Allie, hur de var förälskade som unga men hur han åkte ut i kriget och hon förlovade sig med Lon. När hon sedan får se ett urklipp i en tidning åker hon tillbaka och de träffas igen, tiotals år senare och samma kraftiga kärlek uppstår. Och hela den här historien sitter 80-åriga Noah och berättar för sin älskade Allie som har långt gången alzheimers och känner inte igen honom eller några utav deras barn. Tills miraklerna trillar in.
"How I wish I was strong enough to carry her in my arms to paradise"
Kommentarer
Trackback
