En busschaufför och en granne
Nu är det visserligen någon vecka sedan detta skedde, men eftersom mitt internet är lite som det är och för att min mobil är på lagning (vad är det med teknikaliteterna (är det ens ett ord?)?) så kom jag på detta nu, heh. Det står i anteckningarna i min riktiga mobil förstår ni. Den som är på lagning alltså. Men jag kom ihåg ändå.
Den första grejen är såhär, att när jag och Caroline åkte hem från friskispasset en lördag för lite mer än en vecka sedan så tog vi bussen. Trean tror jag bestämt det var. Det var inget konstigt med det. Det fina var att busschauffören var helhurtig och trevlig. Sa "välkommen, hej, välkommen" till alla som klev på. Och avslutade med ett "ja nu åker vi mot södersjukhuset då!" och var helrolig. Så borde busschaufförer vara. En busschaufför, en busschaufför, det är en man med glatt humör!
Den andra grejen var att förra tisdagen när jag vandrade hem från scoutmötet, tog jag fel buss och gick av en station tidigare så jag skulle slippa gå hela tunnelbaneperrongen, och gick ovan jord istället. Då gick jag utanför min gamla lägenhet och jag var lite tunnelseende i min egna musikvärld men jag skymtade, var det inte min gamla granne? Ja minsann, så träffade jag Anna där utanför, det var fantastiskt! De är så underbara, precis sånna grannar jag hoppas få när jag väl flyttar hemifrån. Sånna grannar alla önskar sig. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, vad som har hänt på knappt 3 år sedan vi flyttade, hur lilla Lukas 5 år har det, hur mamma hade det, allt. Klockan elva ringde mamma och undrade vart jag var, ojoj då hade vi stått där i en halvtimme nästan. Men det var fint.
Synd bara att jag inte har hennes nummer eller något. (PS hon är typ 37 eller något, men heltrevlig!) Fast jag vet ju vart dom bor.
Den första grejen är såhär, att när jag och Caroline åkte hem från friskispasset en lördag för lite mer än en vecka sedan så tog vi bussen. Trean tror jag bestämt det var. Det var inget konstigt med det. Det fina var att busschauffören var helhurtig och trevlig. Sa "välkommen, hej, välkommen" till alla som klev på. Och avslutade med ett "ja nu åker vi mot södersjukhuset då!" och var helrolig. Så borde busschaufförer vara. En busschaufför, en busschaufför, det är en man med glatt humör!
Den andra grejen var att förra tisdagen när jag vandrade hem från scoutmötet, tog jag fel buss och gick av en station tidigare så jag skulle slippa gå hela tunnelbaneperrongen, och gick ovan jord istället. Då gick jag utanför min gamla lägenhet och jag var lite tunnelseende i min egna musikvärld men jag skymtade, var det inte min gamla granne? Ja minsann, så träffade jag Anna där utanför, det var fantastiskt! De är så underbara, precis sånna grannar jag hoppas få när jag väl flyttar hemifrån. Sånna grannar alla önskar sig. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, vad som har hänt på knappt 3 år sedan vi flyttade, hur lilla Lukas 5 år har det, hur mamma hade det, allt. Klockan elva ringde mamma och undrade vart jag var, ojoj då hade vi stått där i en halvtimme nästan. Men det var fint.
Synd bara att jag inte har hennes nummer eller något. (PS hon är typ 37 eller något, men heltrevlig!) Fast jag vet ju vart dom bor.
Kommentarer
Trackback
