Om trafficking
Trafficking
- en rapport om det globala samhällsproblemet
Trafficking. Mest känt som människohandel, med underkategorier som människohandel med barn, sexuellt ändamål, och så vidare.
Listan kan göras lång, och handeln kommer inte att ta slut endast för att vi i västvärlden är involverade. Trafficking kommer inte att avta för att senare sluta helt innan köparna slutar att vilja ha, vilja köpa, vilja omedvetet stödja industrin.
Många som köper sex är i tron på att säljaren skulle få hjälp i form av pengar, de har ingen tanke på att offret antagligen inte gör det självvalt. De åker sedan hem för att fortsätta livet som om ingenting hade hänt, medan offret får ärr i själen för resten av livet.
Varför det ens uppstår i första början är troligen en kombination utav efterfrågan och utbud. Att offren sedan blir tvingade och lockade med ett nytt liv i ett annat land, med ett bra betalt jobb, är något det inte talas högt om. De tunnelsinta menar att de flickor, och pojkar, som blir utsatta bara kan gå därifrån om de inte vill göra det längre. Haken är att de blir försatta i en "skuldrelation" eftersom att biljett, pass och mat kostar. Detta skapar en plikt som följs av ett hot om att betala tillbaka.
En annan orsak till att offren inte kan ta sig ur denna härva så enkelt de hade önskat, är ett i många av fallen drogas de ner och görs till knarkberoende minderåriga som hängs ut likt prostituerade, och det enda de då tänker på är hur de ska få tag i nästa spruta eller tablett. Vilket denna förövare kan tillgodose dem med. Alltså vill de ibland inte ens ge sig av.
Av de 500 000 människor som säljs till Västeuropa varje år är 85 % kvinnor och resterande del män, samt hälften utav dessa även minderåriga, alltså under 18 år fyllda.
Endast en bråkdel utav denna halvmiljon av ägda människor kommer att säljas till Sverige, mellan 400 och 600 kvinnor och ett okänt antal barn traffickeras årligen.
Samtidigt som USA är ett av världens mäktigaste länder så dominerar de listan över destinationsländer inom människohandel. Hur kunde världen låta det ske?
Det är ett grovt brott, att ta sig rättigheten att äga en annan människa för att sedan ta denna individs frihet ifrån den, och sälja den vidare, stämpla den med en summa och berätta hur mycket hon är värd i samhällets ögon.
Ändå jämställs människohandel i brottsbalken med snatteri. Maxstraffet för att sälja en människa är 2 år. Är det då konstigt att statistiken inte går nedåt, när förövarna kommer ut efter endast 2 år?
När man inte är född i överklassens västvärld, är det lätt att drömma om en bättre - ekonomiskt sett - värld där man tillexempel kan hjälpa en sjuk släkting med medicin eller en vän med pengar.
Då alternativen för att få vardagen att gå runt minskar, är det inte alltför chockerande i östvärldens ögon att trafficking existerar. Desto fler ögonbryn höjs i väst.
Det är aldrig offrets fel. Det är bara köparen som kan bestämma om det ska genomföras eller inte. Att skylla allt på en minderårig flicka är ingen mänsklig rättighet, det är snarare förövarens skyldighet att inte sätta sin fot innanför området av människohandel.
Det är samhällets plikt att ge alla människor ett värdigt liv med mat, kläder och tak över huvudet. När unga flickor och pojkar är så pass tvingade att de går med på vad som helst för en kort stunds lycka som därefter åker rakt ned i helvetet och kommer kanske aldrig igen...
Vad där den stunden lycka värd då? Enligt FN:s konvention om Mänskliga Rättigheter har alla människor rätt att bestämma över sig själva. Trafficking är allt annat än självbestämmande.
Detta påverkar inte bara individer som blir utsatta för denna hemska form utav handel, utan även hela samhällen. När din syster, din mamma, din fru blir såld, då kan inget återgå till det normala i hushållet, och du kanske slutar jobba.
Att behöva lägga pengar på något så omänskligt som människohandel kan tänkas absurt. Detta skapar i sin tur, på lång sikt, ett ekonomiskt dåligt läge i hela världen, och för att även hålla den hållbara utvecklingen i schack gäller det att den ekonomiska välfärden jämnas ut överlag. Innan dess är lyckan utebliven.
Att bege sig ut på gatorna, känna sig fram, använda kontakter. Det är det som Säkerhetspolisen är till för och det finns motsvarigheter till denna myndighet i respektive EU-land som handeln sker i. Varför har vi ens en sådan myndighet om den inte kan ta hand om sin egen nation?
När något så viktigt som de grundläggande behoven trampas på är det dags för myndigheterna att kliva in. I Sverige är straffet för "köp av sexuell tjänst" mellan böter och fängelse i högst sex månader. Det är helt absurt med tanke på att kvinnorna i traffickingrörelserna ofta framstås som att de säljer sex frivilligt, vilket inte är ett brott i Sverige.
Straffet för sexköp likställs med snatteri i dagens Sverige vilket är helt oacceptabelt både ur en etisk och en rättslig punkt.
När vi har ett straff för människohandel som enligt lag kan ge upp till 10 års fängelse kan man fråga sig varför de straff som utdömts har legat mellan tre och fyra år. En lösning på traffickingproblemet kan vara att höja straffen, vara tydlig och officiell med dem. När förövarna vet om att det är 6 månader eller så lite som böter för att bli kvitt med myndigheterna så kan de säkert tänka sig att trampa fel någon gång, eftersom efterföljderna inte är stora alls.
Om man istället går ut i media med att straffen höjs så sprids det antagligen som en löpeld i denna fruktansvärda krets med förövare, och de borde som sagt ta tillfället i akt och sluta med det de håller på med.
Såklart kommer man inte att kunna få fast alla, och handeln kanske inte ens avtar helt - det kan vi inte heller räkna med, men en kombination av officiell tillkännagivning av höjda straff och öronmärkta miljoner till polisen borde ge avkastning antingen i form utav en sänkt handel eller ett fasttagande av förövare.
När en människa som har utsatts för trafficking har tagit sig ur systemet så är hon oftast i ett helt nytt land där hon saknar identitet och rätt till uppehåll. Därför är en lag om temporärt uppehållstillstånd ett givande kort att satsa på, och alltså inte ha det som i nuläget - att de skickas tillbaka. Vad finns det som garanterar att hon inte hamnar på ruta ett igen?
Ett samarbete inom EU om trafficking som gör att destinationslandet och ursprungslandet kan komma överens om en plan gällande offret borde upprättas.
Att samtidigt ge polisväsendet en spark i baken i rätt riktning borde sätta igång den dominoliknande processen som det strävas efter när det gäller stoppandet av trafficking.
Det är ett hemskt förhållandesätt till medmänniskor som de här köparna och säljarna har.
Det är en ond cirkel som måste brytas.
Att endast få förövarna bakom galler hjälper inte hela vägen. De utsatta måste tas hand utav respektive samhälle och detta arbete måste ske internationellt för att inte kunna utesluta någon minoritet.
Om dessa resurser riktas åt rätt håll kan vi komma till bukt med detta problem, hjälpa våra medmänniskor till ett värdigare liv än en prislapp i pannan.
Ja.. det finns nog inte så mycket mer och säga. Eller ni förstår, det finns ju såklart massor av tomma a4 ark som väntar på att bli fyllda med protester mot denna vidriga rörelse. Men ibland går det inte bara.
