Måndag & pepp!
Jaha, en ny vecka. Jag var lite dålig på att planera förra veckan så det ska det bli ändring på, nu har jag dessutom fått tillbaka mina älskade tuschpennor (stavning?) så nu blir kalendern fin och trevlig att titta på.
Främst ska jag plugga matte och historia då vi åker till sundsvall på onsdag kväll.
Åh peppen, jag tror inte att känslan infunnit sig, det känns lite för overkligt fortfarande.. men snart kommer vi stå där och trängas, värk i revbenen, lite för lite mat eller om än för dålig mat - bröd och creme bonjour brukar det ju bli i kön, köa-mat är ändå god liksom. Inget braceface dock men att köa är ändå någonting speciellt.
Ja men jag pratar ju om HÅKAN såklart. Oj vad poppiga vi känner oss, lite för fjantiga kanske men vadå, vi är inte som dem som bara gör allt vi gör men sen inte pratar med bandet eller håkan när de kommer ut, jag menar hallåååå vad är poängen att vänta på dem då om man bara ställer sig rätt upp och ner och sprutar tårar liksom. Nä, prata med dem är ju lite mer produktivt.
Vi träffade folk i kön till Håkan på Scandinavium förra våren i april. Då ritade vi (eh jag) av dem. Fint..
Men det här var ändå LYCKAN! Vi stod längst fram. Detta är textraden "när alla löften klingar falskt". Och låtlistan han sitter på var egentligen ingen låtlista, eller det var bådeoch, en fusklapp var det. Den har jag på min vägg.
ONSDAG, ONSDAG!
Främst ska jag plugga matte och historia då vi åker till sundsvall på onsdag kväll.
Åh peppen, jag tror inte att känslan infunnit sig, det känns lite för overkligt fortfarande.. men snart kommer vi stå där och trängas, värk i revbenen, lite för lite mat eller om än för dålig mat - bröd och creme bonjour brukar det ju bli i kön, köa-mat är ändå god liksom. Inget braceface dock men att köa är ändå någonting speciellt.
Ja men jag pratar ju om HÅKAN såklart. Oj vad poppiga vi känner oss, lite för fjantiga kanske men vadå, vi är inte som dem som bara gör allt vi gör men sen inte pratar med bandet eller håkan när de kommer ut, jag menar hallåååå vad är poängen att vänta på dem då om man bara ställer sig rätt upp och ner och sprutar tårar liksom. Nä, prata med dem är ju lite mer produktivt.
Vi träffade folk i kön till Håkan på Scandinavium förra våren i april. Då ritade vi (eh jag) av dem. Fint..
Men det här var ändå LYCKAN! Vi stod längst fram. Detta är textraden "när alla löften klingar falskt". Och låtlistan han sitter på var egentligen ingen låtlista, eller det var bådeoch, en fusklapp var det. Den har jag på min vägg.
ONSDAG, ONSDAG!
Kommentarer
Trackback
